Mårten gås firas på mårtensafton den 10 november, kvällen före mårtensdagen. Dagen har fått sitt namn efter Martin av Tours, en biskop i nuvarande Frankrike som begravdes den 11 november år 397 och vars dag firades under den katolska tiden. Att det blev just gås har två förklaringar. Enligt legenden var det gäss som avslöjade Martin när han gömde sig. Och senhösten var en tid då det passade bra att äta gäss, eftersom de då var färdiggödda.
Hitta gåsamiddagar och mårtensfirande →
Vem var Martin av Tours?
Martin föddes omkring år 316 i nuvarande Ungern och tjänstgjorde i den romerska armén i Gallien. Han är mest känd för en berättelse från den tiden: han mötte en tiggare som frös, klöv sin mantel med svärdet och gav honom ena halvan. Samma natt drömde han att Jesus bar den bortskänkta mantelhalvan. Martin lämnade armén, lät döpa sig och blev omkring år 370 biskop av Tours. Han räknas i dag som Frankrikes skyddshelgon och som skyddshelgon för bland andra soldater och värdshusvärdar.
Legenden om gässen
När folket i Tours ville göra Martin till biskop försökte han slippa undan. Han gömde sig i ett skjul med gäss, men gässen kacklade så högt att han blev upptäckt och valdes ändå. Straffet för gässen var att de hamnade på middagsbordet.
Hur seden kom till Sverige
Kopplingen mellan höstens gåsfest och Martin gjordes i Frankrike under tidig medeltid. Därifrån spred sig seden till Tyskland och så småningom till Sverige. Det äldsta svenska belägget som Nordiska museet nämner är ett brev från den 13 november 1557, där riksrådet Björn Persson Bååt tackar sin bror för en gås. Drottning Kristina lät servera mårtensgås vid hovet, och under 1600- och 1700-talen nämns gåsen ofta i de högre stånden i Mälarlandskapen.
Länge var det alltså en sed för de välbärgade. Mot slutet av 1800-talet spreds gås som festmat i takt med ökat välstånd, men det var först under 1900-talet som mårtensfirandet fick större spridning.
Varför just Skåne?
I Sverige har mårten främst firats i Skåne, Blekinge och möjligen Halland. Gåssteken kom till de skånska böndernas bord vid mitten av 1800-talet, främst i sydvästra Skåne, och ungefär samtidigt började restaurangerna servera gåsstek på mårtensdagen. När gåsaveln minskade på andra håll fanns det i de sydligaste landskapen fortfarande bete på stubbåkrar och sanka sjöängar.
Menyn som i dag kallas skånsk gåsamiddag, med svartsoppa, gås och äppelkaka, är yngre än man kan tro. Enligt Systembolaget skapades den av en krögare på restaurang Piperska Muren i Stockholm i mitten av 1850-talet.
Vad vi ser i våra kort
Seden är fortfarande starkast i Skåne. Av de 75 gåsamiddagar och mårtensfiranden i november 2026 som fanns på Vadhänderi den 1 november 2026 låg 58 i Skåne. Flest finns i Trelleborg, och flest i förhållande till folkmängden i Simrishamn. Sankt Martin firas också i kyrkan. I Göteborg har Tyska Christinae församling en andakt och procession för Sankt Martin den 14 november.
Vadhänderi samlar gåsamiddagar och mårtensfiranden med datum och länk till arrangören på temasidan för mårten gås.
Källor
- Institutet för språk och folkminnen: Mårtensafton, läst 2 november 2026.
- Nordiska museet: Mårtensgås, läst 2 november 2026.
- Svenska kyrkan, Färingsö församling: Kyrkans träskulpturer, läst 2 november 2026.
- Svenska kyrkan, Åkerbo församling: S:t Martin, läst 2 november 2026.
- Systembolaget: Dryck till gåsamiddagen, läst 2 november 2026.
- Vadhänderis kort för hela Sverige per 1 november 2026: gåsamiddagar och mårtensfiranden med minst en dag i november, hämtade från arrangörernas egna sidor och sammanställda av redaktionen. Samma evenemang räknat en gång.